Om dödsstraffet

100

Dödsstraffets föregifna nödvändighet.

i brottsliga handlingar ser endast social-pathologiska fenomen, hvilka från samhällets sida allena påkalla skyddsmedel mot vidare yttringar af de psyehiska eller fysiska anomalier, som sägas förorsaka nämnda fenomen.

SJETTE KAPITLET.

Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna Strafflagen.

"Lea pius grands partisans de la peine de mort ... ne veulent point faire de la justice humaine one boncherie ou il y ait cha-que jonr à tuer; c'e»t à la menace, soutenue de quelque* tuppliret rare», pour Ini conterver timplrment vne pottibi-lllé d'eiiculion, quilt réduitent ton inßuence el ton röle".

(Lee.i: Hu tyitlme plnal).

Här ofvan (sid. 59—63) hafva vi förut erinrat om den bland jurister, sedan århundraden tillbaka, herrskande tron på dödsstraffets nödvändighet, hvilken tro ännu i våra dagar har så många anhängare. Nödvändigheten af detta straff har också åberopats i tal och i skrift, från kathedern, domaresätet och nationalrepresentationens bänkar, i offentliga till Regeringen ingifna handlingar samt i talrika tidskrifter och dagblad. Låtom oss derföre genast vända vår undersökning emot denna förmenta till en verklig trosdogm upphöjda nödvändighet, såsom utgörande det allra vigtigaste argumentet för dödsstraffets bibehållande. En sådan undersökning skall stödja sig på de fakta, som erfarenheten haft att lemna. Skulle vi, genom anförandet af skäl, grundade på sådana fakta, kunna lyckas att hos Sveriges jurister i någon mån rubba nämnda tro, skall ändamålet med denna undersökning i väsentlig mån vara vunnet.

Författarne af den franska Code Pétial (af år 1810) hafva yttrat i motiven till lagen:

»iSam nécessité la peine de mort ne serait pas legitime; et si elle est nécessaire la légimité en est incontestable».