Sida 343
I Ryssland straffas mord icke med döden.
297
utarbeta ny lagbok for ryska riket, säges det »att dödsstraff icke bör förekomma i ett rike, der all makt hvilar i händerna på en monark»1).
Deti nu för Ryssland gällande strafflagen af den 5 Maj 18662) (en omarbetning af 1845 och 1857 ärens strafflagar) upptager dödsstraff för en mängd brott, som karakteriseras såsom statsbrott (högförräderi, landsförräderi) m. m, men mord deremot bestraffas icke med döden, utan med tvångsarbete vid bergverken.
TJUGONDE KAPITLET. Om benådning i dödsmål.
'Begnadigung iat zur Regel geworden, womit anerkannt ist, dat die Todeaitra/e ein unbcdiwjtcs Erforderniti der Gereehtigkeit nicht mehr Ut, dass sie nofgehört bat. schlechthin nothwendige Vergelttmg tu bedenten".
(von Holtiendorff).
Den 25 paragrafen Regeringsformen innehåller, att »ko-uuugen eger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva ära och till kronan förvcrkadt gods». Denna i grundlagen sålunda konungen tillagda rättighet har här i landet förefunnits sedan lång tid tillbaka. Dess ursprung är att söka i den konungen enligt Landslagen tillkommande rättigheten att i alla mål utleta sanning och »bryta alla skroksokner ok alla ofsokner»3), det är afhjelpa och rätta i alla saker, der det blifvit någon for strängt ådömdt eller för mycket utsökt. Konungen egde ock att åt brottslingar utfärda ej blott lejdebref, utan äfven fredsbref, hvarigenom följderna af fredlöshet upphäfdes4). Rättigheten att benåda sammanhängde derföre från början med
1) Instruction fiir die zu Verfertigung des Entwurfs zu einem neuen Gesetzbuche verordnete Com mission. Kiga. 1768. s. 62.
2) Gesetzbuch der Criminal- und Correctionsstrafen. S:t Petersburg. 1866. (Officiel tysk öfversättning).
3) M. E. L. L:|>ingm. 38. — Chr L. L. Tingm. 41: 1. »tho maa konunger om all maali sannind wtleta; han maa aterbryta alla skrok soknar oc alla off soknern.
4) Jfr Nordström: Svenska Samh. Historia. II. s. 466—67; Rydin: Om Konungens rätt att gifva nåd. (Upsala Universitets Årsskrift 1861) s. 22.
