Sida 75
33
TREDJE KAPITLET.
Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen.
Gustaf III om dödsstraffet.
"Thet är en pligt och en grand, hvarifrån en lagstiftare icke bör wika, at så widt mögeligt är spara menniskjo-blod". (Gustaf III).
Med Konung Gustaf III:s regering begynner en högst anmärkningsvärd reaktion emot det afskräckningssystem, som förut under en följd af århundraden tryckt sin blodiga stämpel på kriminal-lagstiftningen i Sverige. Det har varit denna framstående regent förbehållet att hafva genomfört den vigtigaste reföirm pä detta lagstiftningsområde'), hvilken kommit till stånd undler det sekel, som förflutit sedan 1734 års lag trädde i verksamhet. Denna Konung har blifvit prisad för sina lysande egenskaper, för det han hyllat snillet, uppmuntrat och hägnat vetenskaperna och de sköna konsterna samt hedrat faderneskin diets stora minnen. Men de, som ransakat häfderna och skiklrat den tredje Gustafs tidehvarf, synas icke alltid hafva tillbörligen uppskattat denne monark såsom lagstiftare, ehuru han såsom sådan otvifvelaktigt skrifvit ett af de vackraste blad i fäderneslandets historia. Obestridligt är att han uppfattade lagstiftarens kall från en högre synpunkt, än förut varit fallet. Han såg lagstiftningen i stort, han sökte göra upphöjda grundsatser gällande och geuom lagarne förmildra sederna och civilisera den svenska nationen.
Gustaf III:s kännedom af sin tids förnämsta litterära alster, måste snart hafva fört honom till bekantskap med Beccaria's ryktbara skrift »l)ei Delitti e (lelle Pene». Denna skrifts märkliga sanningar, det oförskräckta emot allt tyranni, väld och
1) Jfr Odhner: Sveriges politiska historia under Konung Gustaf 111:3 regering. Stockholm 1885. I. s. 578—79.
