Sida 64
22
Dödsstraff enligt 1734 års lag.
städse, om ock på olika sätt under olika tidsperioder, medverkat vid eller deltagit i lagskipningen; samt att, inom vårt fädernesland, en offentlighet vid rättegångar af ålder forefunnits, hvilken äfvenledes förhindrat den godtycklighet i användningen af dödsstraffet, hvarom andra länders rättshistoria bär så sorgliga vittnesbörd. Vore det en möjlighet att upprätta en jemnforaude Tablå öfver afrättningarne inom de särskilda Europeiska Staterna t. ex. for 16:de eller 17:de århundradet, skulle, utan tvifvel, resultatet blifva detta, att afrättningarnas antal icke i något land varit relativt mindre än just i Sverige.
ANDRA KAPITLET.
Åsi gterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734.
Dödsstraff enligt 1734 års allmänna lag.
"Angeläget är, at then brottslige kommer at undergå sådant straff, som förorsakar fasa och v>arning hos andra". (Kgl. Brefvet till Svea Hof-Rätt den 28 Maj 1752).
Länge förberedt, med största omsorg utarbetadt och gran-skadt, förelades för Rikets Ständer vid riksdagarne 1731 och 1734 förslaget till ny allmän lag och vann, med få förändringar, Ständernas godkännande. Det var den mognade frukten af utmärkte mäns mångåriga mödor och allvarliga onipröfvanden. Den allmänna lag, som dä blef svenska folkets egendom, kan med allt skäl anses såsom ett mästerstycke af lagstiftningskonst ; icke någon annan i Europa under 18:de seklet utgången lag-
d. 21 November 1691 oeb Bergqvara Borgrätt d. 9 Februari 1692 samt hvad Torpa vidkommer d. 27 September samma år. ("Jfr Schlegel: Om Bergqvara Borgrätt och Ängsö Hals- och Handrätt (i Familje-Joumalen 1880 s. 327 o. f.).
