Sida 93
Åsigterna om dödsstraffet efter 1779.
51
Brytandet med denna senare grundsats var kanske af ännu större vigt än afvikelsen ifrån den förra, emedan man i århundraden vant sig att betrakta de genom Moses gifna lagbestämmelserna, såsom positiva rättsföreskrifter, genom honom utgångna från Gud sjelf, icke blott till efterrättelse för Israëliterna, utan ock oföränderligt bindande för alla folk och under alla tider.
FJERDE KAPITLET.
Åsi gterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen efter 1779.
1. Lagkomitéens och Johan Gabriel Richerts åsigter om Dödsstraffet.
2. Dödsstraffet enligt 1864 års Strafflag.
"Lagkomitéen anser detta straff ej kunna inför förnuftet och rättvisans domstol försvaras på annan grnnd, än att det pröfvas nödigt för och bidragande titt samhällsinràtt-ningens bestånd och ändamål. Alen denna dess nödvändighet och ändamålsenlighet äro tvi/vei vnderlastade\ (Motiv till Lagkomitéens förslag till Allmän Kriminal-Lag). 'Jag bekänner att jag, från den första stund jag börjat tänka något i denna sak, aldrig kunnat förmå mig att tro på dödsstraffets nödvändighet. — Jag tror föga på hufrud eller hjerta hos den, som kan håna eller hata detta tidens tecken, hvartill hörer, bland mänga flera, mer och mer uttalade tvifvelsmål om den ofelbara förträffligheten i hvarje qvarlefva från en förgången tid, också det om dödsstraffens oviltorliga nödvändighet9. (BicncaT.- Reservation vid Lagberedningens Förslag till Straffbalk 1844).
I föregående kapitel hafva vi sökt visa, att Konung Gustaf III vid riksdagen 1778—79 afsåg att i betydlig grad inskränka användandet af dödsstraff och att hans första tanke äfven var den, att detta straff endast skulle qvarstå for förräderi och
