Sida 253
Schleiermacher m. H. theologer ogillat dödsstraff. 207
fattning af den Heliga Skrifts ordalag velat hemta till försvar för dödsstraffet. Så har Schleiermacher både från predikstolen och i sin kristliga sedelära') uttalat sig emot detta straff. I samma riktning gå de af Hetxel -), Bitxius3), Mehring*), Christinasä) ocli Bonnet6) offentliggjorda skrifter, rörande samma ämne, hvartill vi hänvisa läsaren.
TIONDE KAPITLET.
Påståendet att utomordentligt grofva brott fordra utomordentliga straff, alltså dödsstraffet, såsom det största strafflidande.
I)e, som framhålla detta skäl för dödsstraffets qvarstående i vår lagstiftning, anföra vanligen, dels att rättvisan skulle kräfva att en brottsling, som foröfvat ett mord under särdeles försvårande omständigheter, skall vidkännas den största möjliga förlust af rättigheter, det är sjelfva lifvets förlust, dels att Staten icke bör afsäga sig den lagliga möjligheten, att, for betvingande af utomordentligt svåra brott, tillgripa utomordentliga åtgärder. I förra afseendet åberopas rättvisan såsom grund, i senare att dödsstraffet skall tjena såsom ett extraordinärt medel att värna Staten emot nya brottsliga tilltag eller tjena att afskräcka brottsligt sinnade menniskor från tanken att begå svåra missgerningar.
Man trodde sig också uppfylla rättvisans fordringar, då man i forna dagar uppfann de qvalificerade dödsstraffen,—
1) Die christliche Sitte, herausgegeben von Jora, Berlin. 1843. p. 248. o. f.
2) Die Todesstrafe im Lichte des Christenthums. Berlin. 1869. — Die Todesstrufe in ihrer Kulturgeschiehtlichen Entwickehmg. Berlin. 1870.
3) Die Todesstrafe vom Standjmnkt der Religion und der theologischen Wissenschaft (gekrönte Preisschrift). Berlin. 1870.
4) Die Frage von der Todesstrafe. Stuttgart. 1867.
5) Capital Punishtnents unsanetiuned by the Gospel. London. 1846.
6) De la Peine de Mort. Lausanne. 1868.
