Sida 43
FÖRSTA KAPITLET.
Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736.
1. Den äldsta uppfattningen af Dödsstraffet.
2. Den Mosaiska lagstiftningens så ock Reformationens inflytande på uppfattningen af Dödsstraffet.
"Giui liif raoot Hit".
(Chr. L L: Dr. m. V. i).
"Ottw händer, at eet heelt kongerike för een menniskios öfwerträdelse inöste nmgelle och lijde straff, will för then sknll ware af nöden at förekomma Gudi wrede at nppenbare ill— gierningsroän icke måtte förskonas til liifwet".
(Patent om Högmålssaker den 1 Maj 1563J.
Dödsstraff, såsom en akt af samhällets straffande myndighet, var for våra forfader i äldsta tider ingalunda obekant. Sederna uppfattade visserligen ätterna såsom afskilda rättssamfund, de der egde både rätt och pligt att, när någon ättemedlem blifvit groft våldford eller dräpt, utöfva blodshämnden. Men denna begränsades likväl för möjligheten af försoning mellan den brottslige och hans slägt, å ena sidan, och den vio-lerade personens ättemän, å den andra. Rättshistorien lärer oss, att den äldsta formen for dödsstraffets verkställande synes hafva varit den, att missgerningsmannen, som begått ett groft, deu allmänna rättsordningen eller den enskildes rätt kränkande, brott, först dömdes fredlös (fri|jlös) på tinget och sedermera
