Om dödsstraffet

215 Erfarenheten af dödsstraffets icke tillämpande.

annat st ratt', vinner styrka at' den erfarenhet, som gjorts i de stater, der dödsstraffet antingen i laga ordning blifvit afskaffadt, eller faktiskt upphört att tillämpas, eller der användningen af detta straff blifvit betydligt inskränkt. En sådan erfarenhet bör icke lemnas utan uppmärksamhet; ty vid likartade förhållanden bland folk på ungefärligen samma stadium af civilisation, måste verkningarne af lagförändringar framställa ett temligen analogt resultat.

Vi skola här nedan i särskilda kapitel meddela den erfarenhet, som vunnits så väl i de länder, der dödsstraffet genom lag fortfarande är afskaffadt som ock från stater, der detta straffs tillämpande blott faktiskt är suspenderadt.

TOLFTE KAPITLET.

Dödsstraffet medgifver icke, då försvårande omständigheter vid brottet förekommit, att utan grymhet kunna lämpas efter brottet.

Såsom en allmän regel gäller inom kriminal-rätten, att de straffmedel, som Staten skall använda, böra vara sådaua, att de kunna afpassas efter gradationerna i brottsligheten. Fordom sökte man visserligen, att, genom qvalificerade dödsstraff, formedelst högra handens afhuggande, eller den döda kroppens steglande eller brännande på bål, eller rådbråkning, försvåra dödsstraffet, i förhållande till de vid brottet torekomna omständigheter. Men som ett sådant förfarande endast ledt till grymheter i lagens namn, hafva de qvalificerade dödsstraffen blifvit, såsom vi förut redan anmärkt, helt och hållet afskaffade. Emot det enkla dödsstraffet kan emedlertid alltid invändas, att det numera ensamt bland alla straffarter saknar gradationer')

1) Klockhoff. s. 166 säger att »anhängare af dödsstraffet» kunna anmärka, »att dödsstraffet ieke behöfver och icke får hafva några gradationer, emedan det rättsligen endast kan användas vid sådana brott, sota uppenbarligen häntyda på en total frånvaro af verkligt förnuft hos brotts-