Read Runeberg

Om dödsstraffet

Originalsida 218
Originalsida 218
Originalsida 218
Originalsida 219
218–219

Sida 218

11. Grunder för Dödsstraffets borttagande ur den allmänna strafflagen

214 Erfarenheten af dödsstraffets icke tillämpande.

liär i landet erhållas) må, utom hvad här ofvan sid. 168—69 blifvit sagdt, tilläggas:

att år 1856, då dödsstraffet de faeto under ett års tid för första gången var suspenderadt i Sverige, förmärktes i anledning deraf icke någon tillökning i grofva brott; tvärtom utvisar Justitiestatsministerns embetsberättelse for samma ar (p. XII) att, vid jenmförelse med förhållandet under år 1855 och under de begge nästföregående qvinqvennierna, antalet af de gröfsta brotten nedgått, och embetsberättelsen för 1857 —58 (p. 15) antyder likaledes snarare en minskning under år 1857 i de svåraste brottens antal, än ett stigande. Sedan den nya strafflagen inträdt i gällande kraft, har, såsom vi här ofvan anmärkt, dödsstraff icke blifvit verkstäldt under sammanräknade 19 år, och Chefens for Justitie-Departeinentets embetsberättelser veta icke att omtala att de allra gröfsta brotten ökats derföre att icke några afrättningar förekommit under dessa 19 år af de 25 år, som förflutit under tillämpningen af 1864 års strafflag (se Tab. X s. 161).

Den säkraste utväg, som gifves, att vinna ett af en längre tids erfarenhet bekräftadt och derföre tillförlitligt resultat, synes vara den, (då man af skäl, som vi till fullo uppskatta, tvekat att genast helt och hållet upphäfva dödsstraffet) att suspendera tillämpningen af detta straff för en längre tid. Om erfarenheten under en sådan tidrymd skulle adagalägga, att icke någon fara för rättssäkerheten uppstått, att benägenheten att begå svåra brott icke ökats och att den upplysta opinionen i landet allt mer bringats till en klar insigt, att dödsstraffet verkligen icke vidare vore nödvändigt, — må man då skrida till afgörandet, må man då utplåna detta straff ur den allmänna lagen.

Både i Rumänien, i Portugal, i Holland och i Italien har man förfarit på så sätt, att dödsstraffets tillämpande hvilat under en längre följd af år, innan samma straff genom lag blifvit formligen upphäfdt. I Finland har dödsstraffets suspenderade tillämpning fortfarit sedan 1826 och i Belgien sedan 1863.

Den nyss anförda sannolikheten, att dödsstraffet redan nu, utan märkbar olägenhet, skulle kunna utbytas hos oss emot

Källa: Project Runeberg ·