Sida 158
6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen
158
fore och efter 1830 kan derföre svårligen blifva fullt tillförlitlig. Emedlertid vilja vi äfven här meddela följande utdrag ur nämnda embetsberättelser för de brott, för hvilka dödsstraffet oftast blifvit ådömdt:
Under första decenniet 1830—39 har antalet af nedanmimnde grofva brott, för hvilka personer blifvit sakfällde varit följande:
Tabell VI*.
1830 1831 1832 1833 1834 1835 1836 1837 1838 1839 zn c a B Årligt medeltal Antal brott, för hvilka blifvit sakfällde för mord och drap 66 56 51 44 43 33 31 33 24 35 416 41,fi b barnamord . 20 31 22 20 21 17 12 13 12 12 180 18 B rån o. röfvcri 17 20 10 5 12 14 9 fi 8 9 110 11 De hos Kgl. Maj:t afgjorde, hemställde brottmål 55 59 40 55 50 60 45 48 56 66 524 62,4 Antal delinqventer afrättade1) ....... 20 21 17 17 16 16 21 15 19 16 178 i 7,K Af Berättelserna kan dock icke inhemtas för hvilka brott de aflifvadeliditdöds-straffet, utom af Berättelsen för är 1832, hvaraf upplyses att af 17 afrättade hade för mord afrättats . 10 » mordbrand i> . . 5 b giftmord » . . 1 b dråp » . . 1 De från dödsstraff benådade brottslingarne . . 40 47 37 44 47 42 43 36 49
1) I 181)8 års Berättelse, sluttabellen, heter (let: »Till döden dömde och ej benådade brottslingars, hvilka måste antagas hafva blifvit aflifvade.
Källa: Project Runeberg ·