Om dödsstraffet

170 Ej någon tillväxt af antal mord.

blifva härom öfvertygad. Hvad som gifvit anledning till missförståndet, är tvifvelsutan den omständigheten, att, när ett mord eller dråp egt rum, så omtalas ett och samma brott många gånger i de dagliga tidningarna1). Först omformäles vanligen saken såsom ett rykte om det begångna brottet, derefter redogöres för ransakningen under hvarje förhör med brottslingen, vidare för utslaget i underrätten, i Hofrätten och slutligen i Högsta Domstolen. Den stora allmänheten, som icke med tillräcklig uppmärksamhet följt målets gång eller gifvit akt på förhållandena, får derigenom lätt den föreställningen, att det är flera mordgerningar, som föröfvats, ehuru det i verkligheten blott är ett enda brott.

Öfverskåda!- man Tabellen XIII (sid. 168), skall man snart finna, att antalet sakfällde för mord och mordförsök under åren 1865—89 varierat obetydligt, om man undantager åren 1869, 1874 och 1885, då en tillfällig stegring inträffat2). Medeltalet har varit 15 om året, och då man öfverväger att folkmängden under de sistförflutna 25 åren icke obetydligt ökats, nämligen från 4,114,141 (år 1865) till 4,774,409 innevånare (år 1889), torde det framstå klart att någon anmärkningsvärd tillväxt i afseende på mord eller försök till mord, hvilken skulle vara egnad att ingifva oro, icke egt rum.

Obestridligt är deremot, att den dagliga tidningspressen genom sina i detalj gående berättelser om tilldragelserna vid föröfvade mord eller vid andra grofva brott och sjelfmord utöfvar ett skadligt inflytande på individer med svag karaktär, inen med liflig fantasi och häftiga passioner. Läsningen af romaner, hvari grofva brottslingar spela hufvudrolen, frambringar

1) Professor Brouardel anmärker också i företalet till Socqubt'b arbete: Contribution à Vétude statistique de la criminalité en France (Paris 1884) »Dès qu'un crime est signalé, à cöté de 1'enquéte judiciaire, chaque journal euvoie des reporters faire une enquéte spéciale; gråce å eux, ön connait la victime, ses moeurs, ses relations; le meurtrier, ses autéciidents, les mobiles du crime; parfois ön publie le plan des lieux et pendant huit jours ön peut lire une ou plusieurs colonnes de journal sur le crime de telle rue'. Chacun des détails, parfois dramatisés avec art se grave dans le mémoire du lecteur et la relation d'un crime ne disparait que quand à sa place se substitue le récit tout aussi émouvant d'un nouveau crime».

2) Denna stegring synes hafva påverkats, dels af arbetslöshet_och åtföljande nöd bland kroppsarbetarnes klass i anledning af missväxtår, dels af det förderfliga inflytandet från rusdryckers omåttliga njutande.