Om dödsstraffet

Dödsstraff for brott mot Statens öfverhufvud.

183

lifvets normala fortgång från de faror, som kunna hota det från medborgarnes sinnliga, rättsvidriga viljor», och att han, då han låtit afrätta dem, som vågat göra honom makten stridig, endast, i öfverenstämmelse med den kända lärosatsen, velat »betaga dem lust och förmåga att vidare motverka statsändamålet» Det är möjligt att presidenten-diktatorn Juarex äfven räsonerade på samma sätt, då han år 1867 lät arkebusera den fångne Maximilian, kejsax-en af Mexico, hvilken i den bästa afsigt kommit for att bringa ordning i detta af naturen så lyckligt utrustade, men genom dess innevånares inbördes strider så olyckliga land. Historien skänker oss många allvarliga lärdomar i afseende på bestraffning af politiska brott, och Guixoi hade utan tvifvel rätt, då ban yttrade: »Quand ön reporte ses regards sur l'histoire, quand ön demande raison de tout le sang versé sur 1'echafaud politique, il est bien rare que la société passée stTiève et réponde: »Ce sang fut versé po ur mo i»1).

Dödsstraffet har äfven visat sig lika overksamt att afskräcka från angrepp på regentens person som från anfall på Statens styrelse. För Anckarström och de i sammansvärjningen emot Gustaf 1II:b lif delaktige, voro lagens straff bud ingalunda obekanta; men icke återhöll detta mördaren att aflossa det skott, hvars följder förkortade monarkens dagar. Under Ludvig Philips regeringstid i Frankrike afrättades Fieschi, hvilken 1835 medelst en helvetes-machin sökte undanrödja konungen, men lians bestraffande till lifvet kunde ej afskräcka andra lönmördare såsom AH baud, - Meunier, Darnès, Lecomte, Henri att, den ene efter den andre, göra försök att döda landets laglige herrskare2). Ja, anmärkningsvärdt är det i sanning, att, sedan den siste af desse eländige skurkar fördes till dårhuset, i stället for att guillotineras, upphörde manieii att göra mordförsök på konungens person. Det hufvudsakliga motivet till alla dessa mordförsök var endast politisk fanatism i förening med begäret att vinna ryktbarhet. Orsini afrättades likaledes är 1858 for det han med kastbomber försökte rödja kejsar Napoleon 111 ur vägen, men det straff, som han undergick, förmådde ej

1) Güizot: I)e la peine (le Mort en matiire politique.

2) Härom förtjenar att lasas hvad Berengeb yttrat i sitt bekanta arbete: De la Repression pénale. Paris. 1855. II. p. 117 o. f.