Read Runeberg

Om dödsstraffet

Originalsida 231
Originalsida 231
Originalsida 230
Originalsida 231
230–231

Sida 231

13. Dödsstraffet kan drabba en oskyldig person och en upprättelse blir icke möjlig

Huru undvika misstag oin gerningsmannens responsabilitet ? 227

systemet, ile rubbningar af hjernans normala funktioner, som härleda sig af alkoholism, epilepsi, hysteri, syfilis m. m. Vid mer än hälften af alla brott, som här i landet foröfvas, är utan tvifvel spritdryckers omättliga fortärande den verkande orsaken, att gerningsmannen vid foröfvandet af brott i mer eller mindre grad saknat förmågan att kunna fullt bedöma sitt handlingssätt. Brottmålsransakningar rörande dråp af hastigt mod, knif-liugg och annan misshandel lemna ofta härom ojäfaktiga bevis. Under hysteriska anfall kunna qvinnor begå de mest besynnerliga handlingar, toröfva brott, hvartill icke gifves, något rimligt motiv, dräpa sina egna barn eller närmaste personer, utan att de sjelfva veta hvarföre de så förfarit. Under pubertetsperioden, under hafvandeskap hafva likaledes qvinnor kunnat göra sig skyldiga till grofva brott, vid hvilkas begående deras omdömesförmåga för tillfallet varit så grumlad, att de icke kunnat inse det brottsliga deri1).

I alla dylika fåll är högst nödigt att, innan domaren af-kunnar sitt utslag, en i psychiatri erfaren läkare får under en längre tid iakttaga och undersöka den för brott tilltalade personens psychiska tillstånd for att kunna afgöra huruvida denne kan anses hafva varit vid fullt och sundt forstånd, egt förmåga att klart bedöma beskaffenheten af sina gerningar och sålunda haft frihet i sina viljeyttringar, då brott af honom eller henne toröfvats. Sker icke detta, kunna lättligeu misstag ega rum om den anklagade är for sitt handlingsätt tillräknelig, misstag af ödesdiger art, derest saken går å lif. Hvilken läkare som helst kan dock icke anses kompetent att såsom »expert» eller sakkunnig afgifva yttrande i frågor om för brott anklagade personers responsabilitetDertill fordras särskilda studier och under längre tid samlad erfarenhet. Hos oss är brukligt att i tvifvelaktiga fall domstolen infordrar yttrande af tangelseläkaren om den tilltalades psychiska tillstånd och om hans förhållande vid oeh fore brottets föröfvande gifver stöd for antagandet att ban vid tillfallet saknat sitt förnufts fulla bruk. Ofta begäres

1) Se härom de förut anmärkta arbeten af Despine: Psychologie naturelle och Leorand du Saulle: La Folie devant les Tribunaux och samme författares Les Hystériques.

2) Dortkl: L'Anthropologie criminelle et la responsalilité médico-legale. Paris. 1891. p. 169 o. f.

Källa: Project Runeberg ·