Sida 249
15. Dödsstraffets exequerande verkar demoraliserande på massan af folket
Olägenheter af intramuranafrättningar. ' 245
deremot andra olägenheter deraf. Skall dödsstraffet användas för att afskräcka, måste det ock offentligen exeqveras. Xär ransakning och dom dessutom ske inför allmänhetens ögon, bör man ej förhemliga den sista och svåraste akten af en straffande rättvisa.
Men då genom intramuranafrättning dödsstraffets verkställighet blifver likasom beslöjad för den stora allmänheten, stegras i stället nyfikenheten så mycket högre i afseende på denna tilldragelse. Det kommer att hvila något hemlighetsfullt öfver en handling af rättvisa, som samhället synes vilja undandölja och blyges att visa och som derigenom får en tvifvelaktig karaktär i mängdens ögon. I det stora hela blifver delinqventens halshuggning på fängelsegården blott ett sätt för Staten att i stillhet göra sig qvitt en samhällsmedlem, som den tror sig icke kunna på annat sätt göra oskadlig. Den enda egentliga offentlighet, som intramuranafrättningen numera erhåller, sker genom tidningspressen. Men de detaljerade berättelser, hvilka den meddelar om de lifdömdes sista stunder, äro oftast beräknade pä att väcka sensation, sysselsättande sig hufvudsakligen med delinqventens person, lians hållning näst fore dödshugget och om skarprättaren gjort sin sak väl eller illa. Att detta utöfvar en förderflig moralisk verkan på den råa massan, som begärligt slukar dessa berättelser, derom är icke något tvifvel.
Vill man upphäfva dödsstraffet eller suspendera dess till— lämpning, skall den fordel vinnas, att det intresse, sotn allmänheten nu faster vid en dödsfånges person, och hvilket leder tanken ifrån brottet till personen, skall försvin na Med detta intresse är förknippadt tanken, att dödsfången kan komma att lida ett allt för strängt straff. Man ser deremot, att ingen hyser någon sympathi med den, som dömes till straffarbete på lifstid eller på vissa år; ty han anses skola lida hvad hans gerning förtjenat. Skulle derföre dödsstraffet utplånas inden allmänna lagen för mord m. ni., skulle säkerligen vid hvarje straffdom reflexionen komma att återföras till brottet och med det samma till erkännande af rättvisan i straffet — och vid personen skulle ej vidare fastas en uppmärksamhet, som den-icke är värd.
Olivecrona: Dödsstraffet.
18
Källa: Project Runeberg ·