Om dödsstraffet

Under de sista 28 åren ingen afrättning i Belgien. 275

Efter år 1888 liar deportationsstraffet till Sibirien upphört att tillämpas och i dess ställe har trädt tukthusarbete på lifstid eller på vissa år.

I den nya strafflagen, sådan den af Finlands Ständer vid 1888 års Landtdag blifvit antagen och af kejsaren-storfursten äfven sanktionerats for att från den 1 Januari 1891 träda i gällande kraft, stadgas dödsstraff absolut endast for högförräderi (11:1), men alternativt jemte tukthus på lifstid for majestätsbrott (13: 1; 14: 1) samt mord (21: 1). Ryska Regeringen har emedlertid tillsvidare suspenderat lagens tillämpning.

Någon torde måhända vilja förneka betydelsen for oss af den erfarenhet, som våra grannar redan ega, af skäl att vi saknat en deportationsort sådan som Sibirien och att Sibiriestratfet varit mera fasansfullt än döden. Sant är visserligen att den svenska strafflagen icke känner deportationsstraff och att Sverige icke egt någon deportationsort att tillgå; men det bör ihågkommas, att långt ifrån alla, man kan säga, icke fullt halfva antalet af de i Finland till döden dömde brottslingarne hafva blifvit afförda till Sibirien, att de öfrige fatt dödsstraffet förvandladt till fästningsstraff eller tukthus för lifstiden, men att de benådade fångarna, som i landet qvarstannat, stundom synas hafva ansett sitt öde värre än de deporterades Emedlertid, då i Finland under de sista 66 åren inga vådor visat sig för rättssäkerheten i landet af dödsstraffets suspenderade tillämpning och då det svenska folkets sedliga tillstånd rättvisligen icke kan sägas vara sämre, än det finska folkets, synes man icke heller i Sverige böra befara någon skada om äfven hos oss samma väg skulle beträdas som i Finland för att slutligen ernå samma mål — dödsstraffets fullständiga upphäfvande.

Belgien.

Detta land ådagalägger äfven huru i ett civiliseradt och ordnadt samhälle det mycket väl låter sig göra att. utan användande af dödsstraff, »värna statslifvets normala fortgång fran de faror, som hota det från medborgarnes sinliga, rättsvidriga viljor». Under de sista 28 åren har icke någon afrättning i Belgien egt rum och konungen har reguliert

1) Juridiska Föreningens i Finland Tidskrift. I. p. 22.