Om dödsstraffet

290

Dödsstraffet i England.

England.

Såsom vi här ofvan visat (p. XV—XIX), slösades i England, under 16:de, 17:de och 18:de århundradena, otroligt med dödsstraff1); men, på sätt en gammal författare anmärker: »blott fa afrättades för mord» den tiden2). Det ojemnförligt största antalet hängdes för egendomsbrott, såsom stöld, ofta af ganska ringa värde, rån, förfalskning m. m. Den vanliga slutmeningen i dödsdomar, som afkunnades i London, var denna: »To be drawn through the middle of the city to Tyburn and there hänged by the neck», hvilket gifvit d:r Johnson anledning till den skämtsamma versen:

»Scarce can our fields, — such crowds at Tyburn die, —

With hemp the gallows and the fleet supply».

Men afrättningarne medförde icke någon afskräckande verkan 3) på den råa massan, som ofta såg det blodiga skådespelet uppföras, och hos den upplysta delen af allmänheten ökades blott medlidandet med dödsoffren. Ännu i början af detta århundrade var antalet afrättade personer:

från 1800—10 802, eller i medeltal 73 om året » 1811—20 897 » 89 » »

men sedan dödsstraffet genom en följd af särskilda parlamentsakter småningom blifvit afskaffadt för en mängd brott, har, efter 1861, med blott trenne undantag, alla afrättningar egt rum för mord (murder), i den betydelse, som den engelska kriminal-

1) James Stephen: History of the criminal Law in England. London. 1883.

2) J. Gkaunt : Natur al and Political Observations. London. 1676. p. 30. »Of all that are executed few are for murther».

3) Att man ännu i England håller fa9t vid antagandet att dödsstraff skall användas för att afskräcka andra från brott, framgår af du Cane's arbete: The Funishment and Frevention of Crime. London. 1885. p. 1, hvarest det heter: att »the object of the penal element is möre to deter others than for the effect ön the individual subjected to the pu-nishmento.