Om dödsstraffet

14

Dödsstraff för trolldora.

egen bekännelse') om förmåga att sätta sig i förbindelse med den personifierade Satan eller på andras utsagor derom, eller ändtligen på vidunderliga liknelser, eller ordalier2), dömdes under bilan och på bålet. De handlingar, som blifvit bevarade till vår tid rörande det s. k. Trolldomsvä sendet i Dalarne3) i slutet af 17:de seklet, Ådagalägga huru både Regeringen och domstolarne handlade bona fide i öfvertygelse om nödvändigheten att forfara enligt Guds lag4), d. ä. enligt Mosaiska Rätten, och att genom de strängaste straff pä en gång söka freda sig från »Satans och hans ledamöters raserij» och afvärja Guds vrede från folket, samt derjemte låta straffet vara »androm vahnarti-gom till sky oeh varnagel». Bartholomæi-dagen 1669 afrättades sålunda i Mora socken ej mindre än 15 menniskor och den 27 Augusti samma år 6 qvinnor från Elfdalen — for »Trolldoms syadh» och på grund af Moses Lag: Exod. 22: 185). Visserligen hade Riks-Drotzet Per Brahe anmärkt, att han »höll intet rådligt att forfara alltför skarpt emot dem, som äro inficierade,

1) stundom användes äfven tortyr för att aftvinga bekännelse, i det håret afrycktes de anklagade. (Jfr Svea IIof-Rätts Protokoll 1614). ANJOU: Svenska Kyrkans Historia. Stockholm 1866. s 549.

2) Trollpackor prüfvndes på vattnet; om de kunde flyta, förklarades de brottsliga. Se Konga härads dombok den 3 Aug. 1618 (Hyltén-Cavallius: Wärend och Wirdarne. II p. 44*—49) och Index reruin crimi-valium p. 162 (i Svea Hof-Rätts arkiv), hvarest heter för år 1633 om »Oluf Felz hustru» att »hon hafwer och blifwit pröfwat på wattnet och intet kunnat siunka». Jfr ANJOU: p. a. st. s 42: 339—40.

3) Blåkullafärderna eller Handlingar om Trolldomsväsendet i Dalarne åren 1668—1673, utg af C G. Kröningsvärd. Stockholm 1845 — 49. I—III.

4) Ännu så sent som år 1780 blef i kantonen Glarus i Schweitz en

tjensteflicka afrättad för trolldom (Hetzel: p. a. st s. 134).

6) Den 7 Aug. 1669 tillsattes en särskild Kongl. Commission för att ransaka och döma de för trolldom tilltalade. Ett samtida vittne, J. Persson Moræus, skrifver d. 5 Sept. 1669 om afrättningen sålunda: »Af Möhra socken dömbdes 17 st:n till Lif, Bååt och brand, af hvilka 2:ne Hustrur (ännu gravidæ) skoontes till efter barnafödandet, då dhe skola strax dräpas, båhlet står tillreds, de öfriga 15 gingo Bartholemæi-dag, först 7 på l:a Båhlet, 5 på det andra och 3 på det 3:dje, ett gräseliga Spec-takell. Båhlena stodo giint mot Kyrckjan å andra sijdan Elfven, så at hehla meenigheten så väl af Möhra socken, som dee omliggande socknar det noga see kunde. Synderskorne gingo alla fort, förutan dee 2:ne sidste begynte något jamla och sig grufva, dock sådant utan uppehåll af Exe-cutionen». (Handlingar om Trolldomsväsendet I. p. 72).