Om dödsstraffet

Dödsstraffen i allmänna lagen.

23

cod«ex, icke ens Preussens år 1794 antagna, af den berömde juriisten Klein hufvudsakligen utarbetade, »Allgemeines Land-rec ht für die preussischen Staaten», uthärdar jenmförelse med 1734 åra lag i klarhet, reda och konseqvens, i enkelt, kratftigt och innehållsrikt språk. Denna lag måste dock bedömas efter sin tid och efter de rättsåsigter, hvilka voro rådiande i början af samma århundrade. Eättsåsigterna hafva uännligen efter mer än 160 års forlopp betydligt förändrats. Hamdlingar, som då ansågos såsom mycket grofva brott, betraktas nu ur annan synpunkt, ja, till och med icke alls såsom broitt; åtskilliga straffarter, som då ansågos lämpliga, finna vi nu allt for barbariska eller icke längre tjenliga att realisera ändamål et med straff. De hafva derföre också efter hand blifvit ur llagen utplånade.

Beträffande nu särskildt dödsstraffet, enligt 1734 års lagbok, så finner man detta straff i lagen upptaget såsom,

dels enkelt dödsstraff nämligen:

a) halshuggning och

b) hängning,

dels qvalificeradt dödsstraff, såsom:

a) rådbråkniug,

b) halshuggning jemte högra handens afhuggande,

c) halshuggning och den döda kroppens steglande

d. ä. uppspikande på stegel (hjul) samt

d) halshuggning och den döda kroppens brän-

nande i bål.

På ett stort antal ställen i lagen är dödsstraff under en elleir annan af dessa former stadgadt för en mängd ganska olikartade brott Frågar man hvilka de grundprinciper varit, som härwid utgjort rättesnöret för lagstiftaren, så blir svaret detta, att lagstiftaren, i nära öfverensstämmelse med de åsigter, som undier 17.de århundradet gjorde sig gällande, hufvudsakligen synes hafva eftersträfvat:

I. rättvisa genom talion

såsom da det heter »gifve lif för lif», 15: 5; 24: 1, 7, 9; 39: 2. M. B.

II. att vid vissa brott, som ansågos högligen för-törma Gud, genom dödsstraffet söka försona Guds vrede emot hela landet;