Om dödsstraffet

31 Lottkastning ora dödsstraffs undergående.

Kronobergs Län en gumma (mellan 60—65 år gammal) efter lottkastning med sin egen man, då båda voro tilltalade Tör dråp och ej utrönas kunnat hvilkendera af dem gifvit dödshugget'). I dlen här ofvan anförda Kongl. Förordningen d. 20 December 1745, hvilken stadgar dödsstraff för all slags inbrottsstöld, till och med ur blotta förvaringsrum, såsom skåp kist;a, skrin eller dylikt, anföres såsom skäl för denna skärpning af foreskriften i 40: 6. M. ß., att emedan det straff, hvilket, när lagen några år förut författades, »ansågs vara tillräckligt at swara mot gärningens grofhet samt kunna afskräcka ivanartiga menniskor ifrån stölders begående», icke for-måttt dem, som på en så vederstygglig last (som tjufnad) be-gifme voro, att ifrån stöld sig afhålla», hade Kongl. Maj:t funnit sig »föranlåten, att utse sådana medel, hvarigenom dess trogna undersåtare, både om deras lif och egendom, måtte ställas i säkerhet». För detta ändamål — att afskräcka — skulle derföre äfven »vippgalgar på allmänna torgen i Stockholm uppsättas»; och för att straffet skulle skyndsamt gå i verkställighet, förklarades, »att Hof-Rätterna tills vidare skulle ega att låta ställa sådana domar i verket, utan att till Kongl. Maj:t först referera målet».

Ja, huruledes den svenske lagstiftaren alltjemt hade i ögon-sigte att vinna nämnde ändamål med straffet synes, dels af Kongl. Brefvet till Svea Hof-Rätt d. 28 Maj 1752,, om straff for uppsåt till tidelag, der det heter, »at sedan thenne vederstygglige Tidelagssynden mer än förr tilltagit, är angeläget, at tJien brottslige kommer at undergå sådant straff, som for-

1) Se Tab.|V. här nedan. — I Inrikes Tidningar för den 23 No-vembier 1775 förekommer följande notis: tSedan Kongl. Maj.-t fastställt Kongl Swea Håfrätts Dom öfwer de wåldswärkare, som i slutet af förl. år på Wärmdön här wid Stockholm lade wåldsam hand på Besökaren Wiberg, så att han döden deraf ljutit, skedde i förgår här i Lands-Canzliet, i Justtitiä-Canzlerens samt Konungens Befallningshafwandes närwaro, Tärnings/kust om lif eller död, imellan Bonden Erik Jacobsson i Aspedalen och Torpairen Carl Henricsson i Norrkärret; de fingo första gången 9 ögon hwardera, men wid andra k. .tet fick den förra 7 och den senare 10 ögon; hwarföre Erik Jakobsson, i anledning af Högstbemålda Dom, kommer att under gå dödsstraffet, mista högra hand, halshuggas och steglas: men Carl Henriicsson att mista äran, undfå 40 par spö och arbeta 8 år på Swea-borgs fästnings.