Sida 125
En dag vid Eclisfontaine.
Den 22 september. I går kväll utdelade kronprinsen nya järnkors åt dagens hjältar. Mot slutet av måltiden föreslog han att jag på morgonen skulle medfölja major Matthiasz, som av sin tjänst i 5. arméns överkommando kallades till Eclisfontaine, varifrån ett anfall på Varennes och närbelägna byar, vilka tyskarna redan en gång innehaft, men från vilka de av taktiska skäl gått tillbaka — skulle äga rum.
Klockan halv fyra blev jag väckt, tände mitt ljus, öppnade fönstret och tittade ut i natten. Det var kolmörkt, endast en och annan stjärna tindrade fram mellan parkens trädkronor. Det var tyst, blott postens långsamma steg hördes i gångens sand.
Klockan fyra satt jag ensam vid frukostbordet. En soldat följde mig med lykta till major Matthiasz’ bostad, där bilen med en ung löjtnant och en soldat väntade. Vi togo plats, väl ombonade i skinn, och rullade ut ur staden med strålkastarnas klara ljusknippen framför oss. I denna tidiga morgonstund räckte de dock icke långt. En mycket tät dimma låg över jorden och det var farligt att köra fort. Vi foro också varligt fram och det behövdes även därför att vägen som vanligt var full av vandrande trupp- och
