Sida 208
Till Sedan.
Den 26 september. Om jag infunne mig på järnvägsstationen strax före klockan nio, kunde jag få följa med det tåg, som skulle föra »Landsturms Bataillon Weimar» till Charleville. Jag kom i tid, men blott för att få veta att en förändring vidtagits i tågtabellen och att nämnda bataljon först senare skulle avgå. Däremot stod ett till Sedan destinerat ammunitionståg om 22 »N-vagnar», täckta med presenningar, färdigt till gång. Ville jag följa med, skulle en första klassens kupé ställas till mitt förfogande. Ett par personvagnar ingick i tågsättet och i den ena tog jag plats. Mina närmaste grannar voro de 10 eller 12 ersättningsreservister, tillhörande en i Mainz uppsatt »Etappammunitionspark», som bemannade tåget. Detta hade varit på väg i åtta dagar, och i åtta nätter hade manskapet sovit ombord. Vår vagn hade från Tysklands nordöstra trakter förirrat sig hit ned, såsom framgick av dess beteckning: Preuss.—Hess. Staats-Eisenbahnen. Nord-Ost. På väggen i min kupé fanns till och med en liten karta över bansträckan från Berlin till Memel.
Någon vänlig själ på Hotel Staar hade rått mig att medtaga proviant, ty det vore mer än tvivelaktigt
