Sida 167
En dag i Dun.
Den 23 september. Jag hade tänkt lämna 5. armén denna dag, men vid samkvämet föregående afton hade kronprins Wilhelm vänligheten att fråga om jag icke kunde stanna ännu en dag. Gästfriheten mottogs så mycket hellre som jag gärna ville studera den lilla vackra, men tyvärr så illa medfarna staden Dun vid Maas.
Då kronprinsen därför, kallad av sin tjänsteplikt, i dag åkte till Romagne, gjorde jag sällskap med kammarherre von Behr i en av stabens biler och blev efter en både tidig och hastig färd till Dun högtidligen avlämnad i händerna på därvarande etappkommendant, överstelöjtnant Betz. Denne var nätt och jämnt uppstigen, då vi trädde in i hans kvarter i villa Saint Claude, tillhörig en M. Thiébaut från Nancy. Men han kom och han var stor och stark och vänlig och försäkrade att det icke skulle gå någon nöd på mig i Dun. Till en början höll jag honom sällskap, medan han intog sin frukost, varunder han berättade mig hur Dun blivit taget av tyskarna och hur det till allra största delen var franska granater som så illa tilltygat husen vid huvudgatan. Men detta hör till den allmänna krigshistorien och jag
