Sida 607
Till Bapaume. Från den 27 oktober innehålla mina anteckningar icke mycket. Till en början sov jag grundligt ut och för övrigt förflöt det mesta av dagen till »enskilda angelägenheters ordnande», fullständigande av mina skisser och utkast samt brevskrivning. När jag satt och intog min sena frukost på hotellet, kom en ståtlig officer gående rakt fram till mitt bord. Han smålog skälmskt, undrande om jag kände igen honom. Jo för all del, jag utropade hans namn, innan han hunnit säga ett ord — hertig Adolf Friedrich zu Mecklen- burg. Hertigen hörde till mina vänner sedan flera år. I den geografiska världen har han ett stort och berömt namn tack vare sina samvetsgrant planlagda, mäster- ligt utförda samt väl och underhållande skildrade resor i Afrika. Nu var han guvernör över Togo, men befann sig just på tjänstledighet i Tyskland, då kriget bröt ut. Under sådana förhållanden, i Tysklands stora ödestimme, kunde han icke fara ut till Afrika, och då han i sin egenskap av styresman i en koloni icke hade något kommando i hemlandet, anmälde han sig som »Nachrichtenoffizier» och anställdes också vid sin gamla armékår.
