Sida 422
Antwerpen dagen efter dess fall.
Av flera och lätt förstådda skäl avstår jag från alla försök att skildra gången av den tyska arméns framträngande mot Antwerpen och av de operationer, vilka slutade med stadens erövring den 9 oktober. Än mindre tillkommer det mig att uttala en dom över det sätt, på vilket belgier och engelsmän försvarat denna stad, som enligt de allierades mening var ointaglig, isynnerhet sedan vissa delar av landet söder om Antwerpen blivit satta under vatten. Allt detta skall i sinom tid beskrivas i minsta detalj av tyska generalstaben, och i populär form av tyskar som varit med. För mig är det nog att blott nämna några ord till inledning av vad jag själv såg.
En lekman förefaller det såsom en hopplös uppgift att taga en »ointaglig» fästning, vars grannskap dessutom är översvämmat och vars fort och inre areal äro försvarade av åtskilligt mer än hundra tusen man. Men när denne lekman får höra, att tyskarna icke allenast utförde erövringen, utan också gjorde den på tretton dagar och med ganska obetydliga förluster, så måste han erkänna, att den tyska hären tydligen besitter egenskaper, som gör den i hög grad överlägsen de allierades arméer och som gör den till det
