Sida 811
Hem till Trälleborg. På morgonen den minnesrika 6 november läm- nade jag Metz med tåget till Saarbriicken, den stad, där de första skotten föllo under förra fransk-tyska kriget. Jag hade en god stund på mig och kunde slå mig ned vid ett bord i hotell Terminus restaurang och läsa alldeles färska tidningar. Här gick livet sin jämna gång, man märkte inte kriget. Stam- kunderna kommo till sin »Friihschoppen», och en och annan officer och civil intog sin frukost. I Ludwigshafen gick en konduktör och ropade in i varenda kupé utefter hela tåget, att fönstren skulle hållas stängda, och att ingen fick titta ut under passagen över Rhenbron. Hur gärna lyder man icke hans order — man kan ju ändå genom glaset se den stora, stolta floden mellan nämnda stad och Mannheim. Just då tåget satte sig i rörelse, hoppade samme konduktör in i min kupé. Aha, tänkte jag, han finner min slitna fältdräkt misstänkt i en första klassens kupé, och han har märkt, att jag har karta, anteckningsbok och penna framme. Men jag tog honom gemytligt och uppriktigt och frågade om fönsterstängningsordern var en säkerhetsåtgärd mot befarade bombattentat mot bron. Han smålog och
