Sida 543
Over Gent och Brugge till Ostende. Under den tid jag varit i Antwerpen hade vi snart sagt dagligen fått nyheter om det hastiga tempo, i vilket tyskarna närmade sig havet. »Gent är taget, Brugge är taget» och slutligen »i dag ha våra trupper ryckt in i Ostende». Vid min återkomst till Brussel såg det dock ut som om de allierade ämnade göra sitt bästa för att åter driva de tyska trupperna ur Ostende och ett rykte var i omlopp att engelsmännen bombar- derade staden. Åtföljd av den alltid lika präktige och älskvärde konsul Petri och hans gode belgiske vän, som tog hand om ratten, reste jag, med särskilt tillståndsbevis från generalguvernören, den 20 oktober till Ostende. Vädret var dystert, det regnade, och tunga, mörka moln hängde som draperier ned över det flacka lan- det. Vi rullade fram mellan almarna på en körbana av granit från Svenska granitaktiebolaget — vi åkte sålunda på både svensk, belgisk och tysk grund. Vägen är snarare en enda fortlöpande gata än en landsväg. Varenda tum av marken är odlad eller be- byggd. Det är idel hus och gårdar, humleland, åkrar och köksträdgårdar. Draghundarna ha mycket att göra, sedan kriget tagit alla hästar. Man ser märkvärdigt
