Sida 88
Till Femte armén.
Jag hade knappt kommit tillbaka till hotellet förrän min präktige vän och reskamrat ryttmästare von Krum kom och knackade på för att giva mig den tråkiga nyheten att han från Kejs. Frivilliga automobilkårens byrå fått befallning att genast begiva sig till XII. armékåren i ett särskilt uppdrag. Han tröstade mig med att jag skulle få en annan officer och en annan bil för färden till tyske kronprinsens armé och säkerligen då en officer, vars tjänsteåligganden förde honom just dit. Det var intet att göra åt den saken — vi togo ett hjärtligt farväl och kommo överens att träffas igen, om icke förr så efter kriget.
Sedan jag förlorat von Krum föreföll det kalla, regniga och blåsiga vädret ändå värre än förut. Det behövdes en stund i excellensen och grevinnan Moltkes älskvärda och vänliga sällskap för att skingra den dystra regnväderstämningen. Vi talade om de tyska soldaterna, deras godmodighet, deras humana uppträdande och deras beskyddande kamratskap mot fångar och sårade motståndare. Antagligen för att sänka de neutrala staternas sympatier för Tyskland och uppegga sina egna trupper, har ententemakternas
