Sida 579
Ännu ett par dagar vid Kanalens kust. Natten var lugn och stilla, och då jag på morgo- nen den 24 oktober väcktes av doktor Schönfelders »Bursche», försäkrade denne, att inga granater fallit över Ostendes hus, medan jag sovit. Men dånet från artilleristriden där borta åt Nieuporthållet var det första som hördes, ett oupphörligt hamrande på den sista lilla flik av konungariket Belgien, som ännu fanns kvar. Vid middagstiden rapporterades att ett par av de engelska fartygen blivit träffade, varpå hela eskadern försvunnit i dimman. Dagen användes till besök hos de trupper och trängkolonner, som skulle fram till fronten vid Yser- kanalen — hos de sårade på lasaretten och hos de belgiska fångarna i Kursalen. De senare voro blott en liten kontingent om några få tiotal man. Även de hade hört, att ryssarna stodo blott hundra kilometer från Berlin. Vad de till slut sade om den engelska politiken i Belgien — och dess resultat, kan jag icke återgiva. Värden på Littoral, där jag tittade in ett tag i förbifarten, gav mig följande meddelanden om den sista tidens händelser. Medan tyskarna trängde fram mot Antwerpen kommo otaliga tåg med flyktingar
