Sida 699
Söndagen den 1 november. Sedan tusen år firas i den katolska kyrkan den 2 eller 3 november en alla själars fest till de dödas minne och som en maning åt de levande att till Guds tron uppsända förböner för de själar, vilka plågas i skärselden. I kyrkorna hålles en mässa för de avlidna, på kyrkogårdarna smyckas gravarna med kransar och blommor. I Bapaumes stadskyrka firades »eine deutsche Allerseelenfeier» till de stupade soldaternas minne, söndagen den 1 november. Hertig Adolf Fredrik och jag begåvo oss i god tid till gudstjänsten, men funno kyrkan till trängsel fylld av fyra tusen soldater. Vi lyckades emellertid nå koret, där tvenne stolar framsattes åt oss i en grupp av idel officerare. Den gamla kyrkan gör ett i sanning storartat och präktigt intryck. Det första man gör, sedan man tagit plats, är att kasta en blick över templet med dess höga gotiska valv och dess vackra fönster. På ömse sidor om det mäktiga långskeppet äro smala sido- skepp, uppburna av solida kolonner. Korsarmarnas murar prydas av stora tavlor, som dock troligen äro av tvivelaktigt konstvärde. Genom de målade fönsterglasen silar solljuset in och faller i regnbågens
