Sida 387
Till Belgien.
Nu hade jag kamperat tillräckligt länge bland de präktiga officerarna vid hertig Albrechts armé och började längta efter nya öden. General von Seckendorff passerade dagligen Vouziers och han bad mig älskvärt att utan vidare säga till när jag önskade följa honom till Sedan. Men han färdades alltid vid sena timmar tillbaka mot norr och nu hände det sig så, att jag just en förmiddagsstund fick lust att bryta upp. Jag gick omkring och tog några grupper vid järnvägsstationen, franska fångar i arbete, några läkare och systrar, en transport av artilleripjäser, samt ett reservjärnvägskompani. Stationskommendanten, överstelöjtnant Böhlau, höll mig sällskap. Då tänkte jag att jag så gärna kunde taga ett militärtåg till Sedan, men planen förföll sedan jag fått höra att det dröjde flera timmar innan nästa tåg skulle gå. Överstelöjtnanten hade ett annat förslag. Då ingen officersbil skulle avgå under dagens lopp, kunde jag följa med en av de stora motorvagnar, som föra fältposten till poststationen i Sedan. Utmärkt! Det kunde vara lustigt att se hur fältposten hade det. Jag hade tid på mig innan vagnen gick och hann till och med att äta frukost i vårt gamla lag: von Behr, von
