Sida 215
Till Sedan
Att de soldater, som hava sina vägar förbi Bellevue, gärna vilja se den ryktbara verandan, är ju icke att undra över. Men den gamla damen bad, att dessa besök måtte upphöra; hon ville vara i fred, ensam med sin sorg. »C’est bien malheureux, c’est très, très triste,» sade hon gång på gång, och hon själv liksom hennes ord väckte det djupaste medlidande. Bellevue reser sina runda torn som en liten klippa kringspolad av stormvågorna från den nya historiens båda största krig.
Vårt nästa mål är Donchery, den lilla staden som nu i fördubblad måtto gör ett så sorgligt intryck. Det var här den tyska generalstabschefen, general von Moltke, och den franske överbefälhavaren, general Wimpffen, sent på kvällen den 1 september 1870 överlade om kapitulationen. Ministerpresidenten greve von Bismarck var också med, jämte flera officerare från båda sidorna. Det hus, där underhandlingen ägde rum, har förstörts av det nya kriget. Men Werners tavla finnes kvar. Den verkar nästan uppskakande på åskådaren. Till höger den germanska järnkraften, beslutsamheten, som icke tål några kompromisser, till vänster det slagna Frankrike i sin djupaste olycka. Väl drager Moltke där han står med handen stödd mot bordet och kategoriskt kräver att hela franska hären skall giva sig fången, våra blickar till sig, och väl betrakta vi med spänd uppmärksamhet järnkansleren, där han sitter, med händerna på sabelfästet, och väntar på svaret. Dessa båda män, den genialiske fältherren och den genialiske statsmannen äro just i färd med att grundlägga nutidens mäktigaste rike. Men på tavlan är ändå
Källa: Project Runeberg ·