Sida 416
Antwerpen dagen efter dess fall
in i kyrkan. Ett par andra projektiler hava träffat mellan södra sidoskeppets fönster och strävpelare. Även från norr har katedralen blivit beskjuten, men där av de tillbakatågande belgiska trupperna, vilka ville hindra tyskarna från att draga all den nytta de önskat av erövringen.
Utifrån ser skadan icke farlig ut, såsom framgår av min fotografi. Den kan lätt repareras. Men nu ha vi ingen tid att offra på katedralens inre. Vi hinna endast kasta en flyktig blick på den förödelse granaterna åstadkommit. Stenblock och skärvor ligga nedfallna här och var. Kalkdamm täcker de ärkebiskopliga gravarna. Men apostlarnas statyer, som pryda kolonnerna mellan skeppen, stå orörda kvar, och de dyrbara tavlorna av van Dyck, Verhaghen och andra mästare, hade räddats, innan beskjutningen började. Underliga silverklara toner höras från höjden, en smekande klang under valven. Förmodligen är det en tonväktare eller ringare, som är uppe och avprovar ett klockspel — det klingar gott — som en tacksägelse över att katedralen icke prövats av elden mer än vad som skett.
Den lilla staden ligger tyst och öde, icke ett liv synes på dess gator annat än genomtågande trupper och trängkolonner samt hopar av förvildade hundar, som förlorat sina herrar och nu äro ute på spaning bland ruinhögarna. Huvudgatan, som för fram till katedralen, erbjuder en hemsk bild av kriget, hemmens förstörare. På vänster hand åka vi förbi ett hus, vars inre blivit blottat av granaterna, liksom en geologisk profil av sprängningsarbetet för en järnväg. Nedra botten är förvandlad till grushögar och
Källa: Project Runeberg ·