Sida 428
Antwerpen dagen efter dess fall
kvarteret är omgivet av öppna platser och gator och härigenom har elden blivit begränsad. Visserligen äro dessa gator mycket trånga. Vad Marché aux Souliers angår, så hade långvariga smågräl pågått mellan de privatpersoner, som rådde om husen, kommunen, som rådde om trottoaren, och staten, som ägde gatan, och striden gällde gatans utvidgande. Den var för trång för den just här livliga trafiken. Men ingen ville ge efter. Husägarna hade väl förlorat på kuppen. Då kom det tyska tunga artilleriet och slet på ett salomoniskt sätt tvisten i ett enda tag. Nu är gatan bred nog.
Vi susa genom Avenue du Sud, som skiftar i gult av nedfallna löv, men här ser man knappast några spår av beskjutningen, om icke verkan av någon enda granat. Vid sydhamnen fara vi förbi de evigt långa paviljonger, magasinshus och kontorslokaler, vilka inåt gatan bära välkända beteckningar: Hamburg-Amerika- Linie, Norddeutsche Lloyd, Compagnie Maritime Beige du Congo, Nippon Jusen Kaisha, Red Star Line, Peninsular & Oriental och andra. Men nu är det tyst och stilla vid denna hamn, där eljest ett sjudande liv, en brådska och ett buller äro rådande, som endast överträffas av rörelsen i ett fåtal andra städer på jorden. Väldiga vagnsparker stodo på spåren med eller utan värdefull last. Ett helt tåg var fullastat med bensin i bleckkärl, ett fynd, som väckte de tyska officerarnas belåtenhet. Ett annat hade hitfört kolossala hövolmar, uppstaplade under presenningar. I varumagasin funnos betydande upplag av kolonialartiklar, havre, mjöl, kaffe och andra förråd, som väl i sinom tid skulle undersökas och tillvaratagas. I
Källa: Project Runeberg ·