Från fronten i väster september-november 1914

480 dit för att studera belgiernas fältbefästningar; själva staden är utan värn. Från Oent skulle den tyska armén nu fortsätta till Briigge och Ostende. Slut- ligen talade vi om de trehundra tusen frivilliga, som just kommit till fronten, där de unga studenterna med Sina glada upptåg förnöjde de äldre landstorms- männen, under det att dessa till gengäld färde dem sin bästa exercis. Under de två följande dagarna vilade jag, skrev, besökte svenska legationen och gästade på kvällarna hos generalguvernören. Vädret inbjöd icke heller till utfärd. Regnet strömmade ned och tunga atlantiska moln svävade över staden. En dam i en butik tyckte med rätta, att livet var alldeles tillräckligt mörkt och sorgligt utan himlens medverkan till dess fördunk- lande. För soldaterna gavs det dock ingen skillnad mellan vackert och fult väder och tid efter annan drogo trupp- och trängkolonnerna som vanligt genoin gatorna. Endast de tyska uniformerna och militär- bilerna förrådde vad som hänt. Eljest skulle en främ- ling, som plötsligt anlände till Brussel, icke märka någon egentlig förändring. Jo, han skulle förvåna sig över att inga belgiska biler syntes till och att åkdon dragna av hästar vore så ytterligt sällsynta; bilerna och hästarna ha tagits i anspråk av belgiska armén. Han skulle också undra vart den förnäma världen och alla rika och burgna borgare tagit vägen. De som haft råd därtill ha nämligen hellre dragit sina färde än givit sig under främmande ok. Det är de fattiga och mindre bemedlade borgare som få lov att stanna kvar. Kom ihåg det I, som i dåraktig okunnighet och för- blindelse klagen över offren åt försvaret! Det blir värst för er!