Från fronten i väster september-november 1914

488 vattenledningen, gasverket, telegrafen och telefonerna i stånd. Det var särskilt brist på vatten, som gjorde sig kännbar, men man kunde åtminstone få te och soppa, vilket var så gott som omöjligt de två första dagarna, då man fick nöja sig med öl och vin. För- modligen var det destillerat Scheldevatten eller kanske brunnsvatten, som nu figurerade i våra soppskålar och handkannor. De gator, som belystes med gas, lågo kolmörka på kvällarna, men de elektriska lamporna på huvud- gatorna strålade i all sin glans. Därtill lyste det nu också präktigt ur många butiksfönster, och särskilt cigarrbodarna lockade massor av tyska kunder. 1 restaurangerna såg man soldaterna sitta kring borden med sina små flickbekanta, drickande öl eller för- tärande kaffe med dopp. På de större avenyerna rådde ett jämförelsevis rörligt liv. Så länge dager rådde, såg man små skaror av flyktingar komma tågande från den holländska sidan. Deras ovårdade yttre, deras otvät- tade händer och ansikte och deras okammade hår för- rådde, att de legat ute i regn och rusk och slitit ont, stackars människor. Nu kommo de där med bylten, barn och blomma, med korgvagnar, grammofoner och andra besynnerliga möbler, än burna på ryggen av männen, än lastade på små kärror efter åsnor eller hundar. Alla sågo lugna och undergivna ut. Vad ville de väl göra, arma folk. 1 Holland hade de blivit be- mötta med stor vänlighet och gästfrihet. I Antwerpen skulle de finna det sjudande liv förlamat, som även skänkte dem deras utkomst. Nog hade de en hård vinter framför sig, men tyskarna skola, enligt vad jag sedan hörde, göra allt för att lindra nöden, och