Sida 550
Ostende beskjutes
542 I stället fortsatte vi våra steg till det åldriga fortet med dess grav, dess jordvallar och dess fem kanoner av år 1862. Återfärden togo vi med den elektriska banan. Vagnen var full av soldater och civila. Bland de förra var en gammal landstormsman, som berättade, att han hade tre söner i kriget, men var de funnos och om de ännu levde, därom hade han icke en aning. »De må gärna stupa,» sade han, »för fosterlandet offrar man allt.» Återkomna till strandpromenaden, slogo vi oss ned på en bänk vid Kursalen och betraktade den engelska eskadern genom kikare. Luften var ovanligt klar, vädret strålande. Till och med solen var framme och tittade. Strax före klockan halv ett sökte.kaptenlöjtnant Bess reda på mig. Han hade just återkommit från Middelkerke, där han varit med amiral von Schröder. Han berättade, att den gata, där vi i går sågo de lövtäckta vagnarna, nu var allt utom säker, i det att ett par granater där slagit ned. På strandpromenaden var det även för militär förbjudet att visa sig. Bess ville icke tillråda mig att göra ett nytt, påtänkt besök i Middelkerke. Han hade ett annat förslag, förenat med mindre risk, nämligen att besöka ett par av hans sjökompanier och bese deras logement. Halvtannat kompani var inkvarterat i teatern, dit vi blott hade några steg. Därutanför stodo ett par 6 cm : s s. k. »Bootskanonen», små lätta pjäser, med samma gråa färg som pansar- fartygen hava. Tillhörande ammunitionsvagnar stodo också uppradade utmed trottoaren. Vi gingo in i den stora, vackra foajén. Utmed
Källa: Project Runeberg ·