Sida 736
Engelska fångar från Ypres
726 tillkommer bland andra skäl också nödvändigheten att utrota den tyska militarismen! Ett upprop, som blivit mig tillsänt och som är undertecknat av många lärda män, bland dem flera Nobelpristagare, slutar med orden: »Vi beklaga djupt, att under det olycks- digra inflytandet av ett militaristiskt system och dess laglösa drömmar om erövringar den stat, som vi en gång hedrat, nu står avslöjad såsom Europas gemen- samma fiende och en fiende till alla folk, vilka respek- tera nationernas lag. Vi måste fullfölja det krig, i vilket vi givit oss in. För oss, liksom för Belgien, är det ett försvarskrig, som utkämpas för frihet och fred.» På samma gång man känner sig tacksam över meddelandet, att det var för frihetens och fredens skull England förklarade Tyskland krig den 4 augusti, blir man dock förvånad över att de lärda herrar, som satt sina klingande namn under detta papper, kunnat tro, att de neutrala nordgermanerna någonsin skulle kunna förmås att i sydgermanerna se sina och Europas farligaste fiender. Talet om den tyska militarismen för tanken till den gamla historien om grandet och bjälken. Är icke Englands herravälde över världshaven byggt på ett militaristiskt system? Och kan man tänka sig en mera utbredd militarism än den, som sträcker sina värvningar över fem kontinenter, som håller till godo med de halmstrån, som räckas av det republikanska Portugal, och som annonserar i tidningarna och på alla husknutar om »The need for more men!» Allvarligare än någonsin klinga nu varningsorden i Kiplings sång efter Boerkriget:
Källa: Project Runeberg ·