Sida 738
Engelska fångar från Ypres
728 laglösa drömmar om erövringar, så frågas: vad var då boerkriget? Kanske ett utslag av samma humana omtanke för de små staterna, som nu kommit Eng- land att bryta sina lansar tili förmån för Belgiens självständighet ? Det vore bortkastad möda att nu, när det är för sent, söka utgrunda, hur det stora kriget hade ut- vecklat sig om England förblivit stilla. Men så mycket är säkert, att Belgien då icke förlorat sin självständig- het längre än till fredsslutet. Kriget hade då icke heller vuxit till ett världskrig såsom nu - den största och mest tragiska katastrof, som någonsin hemsökt människosläktet. Ingen nation har burit ett större och mera världsfamnande ansvar än England. Inför detta skådespel och i allmänhet inför det läge, i vilket Storbritannien för närvarande befinner sig, känner sig varje uppriktig vän av England genom- isas av en rysning, då han läser och åter läser Kip- lings bön till sextioårsjubileet 1897. Hela den brittiska världen jublade då över de gångna åren och över det oerhörda rikets makt och ära. Kipling ensam stod som nationens samvete och ropade med en stämma, som skall eka så länge en britt finnes kvar på jorden: God of our fathers, knovvn of old, Lord of our far-flung battle-line, Beneath whose awful Hand we hold Dominion over palm and pine— Lord God of Hosts, be with us yet, Lest we forget—lest we forget! The tumult and the shouting dies; The captains and the kings depart:
Källa: Project Runeberg ·