Från fronten i väster september-november 1914

745 dater, utan spara också sina hästar så mycket som möjligt. Då kavalleriets och trängens hästar tröttnat och behöva vila och skötsel, ersättas de från bön- dernas stall både i Tyskland och i de erövrade län- derna. Efter jakten samlades alla deltagarna på en äng, där i pilträdens skugga ett bord stod dukat med smör- gås, »kaltes Aufgeschnittenes» och varm punsch. Jag blev bekant med många i ryttarskaran, bland dem generalen av infanteriet von Soden och generallöjt- nanten von Pawel, som fört befälet i Kamerun. Den trevligaste stämning var rådande i det vackra, klara höstvädret. Ingen hade kunnat ana, att vi befunno oss alldeles inpå i strid inbegripna trupper, om icke kanondundret påmint därom. Man fick verkligen icke något intryck av oro, nervositet, brådska eller brist på officerare, när man hörde det glada samtalet och det smittosamma skrattet i de fältgrå officersgrup- perna vid Miraumont. Man kunde tvärt om tro, att kriget var den enklaste sak i världen, och att tyskarna, åtminstone nu, icke ansträngde sig det minsta. Vad de ville vinna, vunno de tydligen utan svårighet, om det också för tillfället inskränkte sig till att blott och bart behålla sina nuvarande ställningar. Men plötsligt blev det annat av, och vi fingo en liten påminnelse om allvaret. Det vanliga ropet »Deckung!» rullade över ängen. En flygare med triko- lorens märke var i annalkande. Huvudsaken var att karlarna, som ledde de skummande och rykande hästarna i volter på fältet, så fort som möjligt kommo under pilarnas skugga. Men även för officerarna och deras civile gäst var det klokast att draga sig