Julfrid: 1899

Att ledningen af ett så vidtomfattande etablissement, som Huskvarna fabriker äro, kräfver synnerlig kraft och framstående förmåga, är uppenbart. I brukspatronen Wilhelm Tham har emellertid Huskvarna Vapenfabriksaktiebolag, hvilket äger fabrikerna, funnit rätta mannen för den ansvarsfulla ledareposten, och brukspatron Thams förtjänst är det väl hufvudsakligen, att fabriksanläggningars fått en så storartad utveckling.

Såsom arbetsgifvare kan herr Tham tjäna andra sådana till mönster. Med aldrig svikande intresse, ja, med rent af faderlig omsorg, vakar han öfver sin stora arbetarekår och hans omtänksamhet om arbetarnes bästa är allt beröm värd. Men så har han ock i rikt mått härigenom vunnit, hvad han väl åsyftat, nämligen arbetarnes tillgifvenhet och fulla förtroende. Och det är ju sällsynt nu för tiden att se arbetsgifvare och arbetare stå på vänskaplig fot med hvarandra!

I Huskvarna slå socialismens frön inga djupa rötter. Arbetarne äro väl aflönade och blifva människovänligt behandlade, och därför är jordmånen vid Huskvarna fabriker ej mottaglig för hatets sådd. Såsom ett ädelt drag af fabriksägarnes välvilja mot arbetarne må i dessa »dyrtidstilläggens» dagar anföras, att redan för ett år sedan erhöllo de gifta arbetarne vid Huskvarna, utan att de därom framställt den ringaste begäran, med anledning af de höjda prisen å lifsmedel, ett sådant tillägg, uppgående till två kronor i »aflöningen», hvilken äger rum hvarannan vecka, för man och hustru samt 25 öre för hvarje barn under 14 år i familj, där barnens antal äro flere än ett, och denna inkomstförhöjning åtnjuta dessa arbetare ännu.

Arbetarnes bostadsförhållanden söker man på bästa sätt ordna, och en liflig byggnadsverksamhet har på senare åren rådt vid Huskvarna, framkallad af det behof, som den tillväxande befolkningen, hvilken nu går öfver tre tusen personer, kräfver. Många af arbetarne äga själfva hus på fri grund eller på fabriksbolagets mark, och bolaget tillhandagår med lån till viss del af byggnadskostnaden de arbetare, som vilja uppföra åt sig ett eget hem.

För arbetarnes ålderdomsdagar sörjer bolaget genom ett pensioneringssystem, och åt änkorna och deras oförsörjda barn ägnar man äfven sin omsorg.

Skolväsendet är förträffligt ordnadt i småskola, vanlig folkskola och högre folkskola, den senare två-årig och frivillig. I tre större och ett mindre skolhus undervisas arbetarnes barn af ett femtontal lärare och lärarinnor.

W. Tham

För arbetarnes andliga behof har fabriksbolaget sörjt genom att anställa särskild brukspredikant, åt hvilken uppförts en treflig prästgård, och i en snar framtid torde man komma att bygga egen kyrka i samhället.

»Sådan herre, sådan dräng», säger ordspråket, och i bästa mening besannas det på förhållandena vid Huskvarna. Har styrelsen varit god, har ock resultatet blifvit, att under årens lopp en stam af trogna, redbara, intelligenta och nyktra arbetare blifvit bofast där.

De kunna intressera sig, dessa arbetare, för dagens frågor och för verksamhet i det andliga framåtskridandets tjänst.

Nykterhetsarbetet äger sålunda många anhängare i Huskvarna.

Huskvarna evangeliska missionsförening, hvilken som medlemmar räknar ett ganska stort antal arbetare vid fabrikerna, håller f. n. på att åt sig uppresa ett missionshus för en beräknad kostnad af 17 à 18 tusen kronor, hvartill såväl fabriksbolaget som brukspatron Tham lämnat bidrag. Till denna lokal kommer den fria missionsverksamheten å platsen, med undantag af frälsningsarmens, som bedrifves i egen byggnad, att sedermera förläggas. Förutom missionsföreningen finnes en ynglinga- och en jungfruförening, båda dessa, liksom missionsföreningen, lifskraftiga och verksamma. Ynglingaföreningen är i besittning af en af arbetare bestående sångkör, hvars prestationer äro synnerligen goda.

De religiösa rörelser, hvilka från »läsarestaden» Jönköping -- belägen blott på en halfmils afstånd från Huskvarna -- gått ut öfver Småland, hafva tidigt sökt sig väg till Huskvarna och de hafva så småningom satt sin prägel på hela brukssamhället. Gudsfruktan har fått säkert rotfäste i många hjärtan och hem där, och öfver samhället hvilar en stämning af lycka och frid.

Det ser ju riktigt idylliskt ut på vår bild å föregående sida! Bilden framställer likväl blott en del af arbetarebostäderna, den äldsta delen, tillika med brukspatron Thams nyuppförda, slottslika bostad, jämte åtskilliga fabriksbyggnader.

Ett fabriks- och arbetaresamhälle, sådant som Huskvarna, är i många afseenden ett mönster för andra dylika anläggningar. Där man å ömse sidor, arbetsgifvare som arbetare, söker att förstå hvarandra och är villig att räcka hvarandra handen till godt samarbete, i vissheten om, att den ene behöfver den andre såsom kroppens lemmar behöfva hvarandra, där utsår Herren välsignelse. ****

* Allt till spillo.

»Allt det som var mig en vinning, det har jag räknat såsom förlust för Kristi skull.» Fil. 3: 7.

Låt mig gifva allt till spillo, Jesus för att vinna dig, Alla gåfvor, alla skatter, Än så härliga i sig, Allt, som nånsin kunde ställa Sig emellan dig och mig!

Låt mig gifva allt till spillo, Egen vishet, egen dygd, Egen kraft och egen fromhet, Som ej helt på dig är bygd, Och så hafva all min trygghet I det dyra korsets skygd,

På ditt altare jag sedan Gladt och villigt offre mig, Medan jag i mina bröder Tjänar utaf hjärtat dig, Du, som gifvit allt till spillo Och för mig gått dödens stig!

L. S.

*