Sida 3
* Jul *
En morgon gÄr upp öfver jorden I glans af Guds hÀrlighet; Ett mÀnniskobarn Àr han vorden, Som varit af evighet; Hans Àra, som himlen förtÀljer, Sin boning i stallet han vÀljer. SÄ Àlskade Gud!
Hur mörk var ej natten och nöden För flÀmtande, hopplösa slÀkt, Som vandrat i skuggan ocb döden, NÀr fram bryter morgonens vÀkt; Och Ànglarnas jublande skara För bÀfvande herdar förklara: SÄ Àlskade 6ud!
SÄ Àlskade Gud, att han sÀnde Sin enfödde son till vÄr jord, Att sona vÄr synd, vÄrt elÀnde Och bringa oss frÀlsningens ord! SÄ briste i jubel hvar tunga! MÄ mÀnskor med Ànglarna sjunga: SÄ Àlskade Gud!
O, hjÀrta, om fjÀrran du trÀder, Blir lifvet sÄ ödsligt ocb kallt; Men stjÀrnan frÄn Betlehem glÀder Och sprider sin glans öfver allt; Hon vÀrmer ditt domnande sinne, Hon hviskar nÀr julen Àr inne: SÄ Àlskade Gud!
Axel S.
