Sida 146
26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
46. tingsflisa, köpings sn.
115
på samma höjd som detta utgår ock från stafven ett streck åt vänster mot sprickan, kanske afsedt att vara det streck, hvarigenom felristningen af kännestrecket rättades, men af misstag anbragt på stafven.
I ordet yu|l är första runan på ett egendomligt sätt stungen, ett kort, skarpt tvärstreck korsar stafven nedom kännestrecket. I hialbi har b formen af ett cirkelsegment deladt midt i tu af en mot kordan vinkelrät linie; nedre hälften har möjligen en grund prick. Uti hans har a kännestrecket blott till höger, n utgöres af breda i botten rundade streck.
Inskriften är följande: ÞniXI^ W ÞhWlT+l+ ! W ! ! Þ+l^ !
5 10 15 20 25 30
brwrx: rvHhth : ht+i+ : +t : kh+wi: wnrx: hi+ : phþ: *i+tbi hinr:
35 40 45 50 55 60 65 70 75 80
Translitteration: þurÍR auk þurstain : auk : þurfastr : þaÍR : bruþr : raistu • stain :
5 10 15 20 25 30 35 40 45
at : kunfus : faþur : sin : guþ : hialbi siul : hans
50 55 60 65 70 75 80
Transskription: þóriit auk porstæinn auk porfastr, pæiu brøÖr ræistu stæin at Gunn-fús faður sinn. Guð hialpi siól hans.
Namnet Gunnfúss förekommer visserligen eljest icke men är genomskinligt till sin bildning, jfr isl. Gunnvaldr och Sigfüss.
öfversättning: Torer och Torsten och Torfast, dessa bröder reste stenen efter sin fader Gunnfus. Gud hjälpe hans själ!
47. Köpings kyrkogård.
Pl. XXIX. Fig. 47 a, b.
Litteratur: S. Söderberg, Ilunologiska ocli arkeologiska undersökningar på Oland I, s. 25.
Runstenen anträffades af Söderberg 1884 på Köpings kyrkogård, nedsjunken i jorden, så att endast öfverkanten stack upp i jordytan. Stenen är nu rest på norra sidan af Köpings kyrka.
Stenarten är gråhvit, grofkornig sandsten, troligen från Gottland. Emedan stenen lätt vittrat, äro alla rundrag och ornament nu breda med förvittrade kanter. Stenens form med insvängda kanter nedom toppen har ock motstycken på Gottland.
Stenen är i sin helhet 1,04 m. hög, 69 cm. bred nedtill. Ofvan jord har ursprungligen stått 76 cm. af höjden, och så är den nu rest. Bredden vid denna bas är 60 cm. Tjockleken nedtill är 13 cm., stenen tunnar af uppåt, så att den 25 cm. från toppen är endast, 7 cm. tjock.
östra sidan, såsom den stod nedsjunken i jorden 1884 och nu står, har inskrift i runor längs de upphöjda kanterna, hvilka upptill äro alldeles bortvittrade. Den västra sidan är upptill ännu mer förvittrad än den östra. Båda sidorna äro prydda med orna-
Källa: Project Runeberg ·