Ölands runinskrifter. Första bandet.

i norr belägna byn, Eriksöre i Torslunda socken. På ett ned mot sundet sakta sluttande fält, som gränsar intill denna väg, är Karlevistenen rest, blott 30 steg från vägen. Den står nu midt på en liten af jord och sten uppförd hög af 18 stegs omkrets och en half meters höjd. Afståndet från vattnet är 370 steg; afståndet från Karlevi by är i rät linie omkr. 2,3 kilometer. Ungefär lika långt borta ligger Eriksöre by.

Fältet omkring runstenen är nu odladt, men på 1600-talet, var här ännu äng; uppodlingen går troligen tillbaka till förra hälften af 1700-talet.

Det kan icke betviflas, att Karlevistenen från början varit rest på den plats, der den ännu anträffas. Deremot befinner den sig icke orubbad i sin ursprungliga ställning. Den har nämligen upprepade gånger varit kullkastad och åter blifvit uppställd, och den hög, på hvilken stenen nu står, är icke identisk med den grafhög, som omtalas i inskriften, utan senare uppkastad. Detta framgår af de uppgifter, som anträffats hos äldre författare. Vi skola här meddela allt hvad vi i den tryckta och handskrifna antiqvariska literaturen funnit, som kan tjena till att belysa Karlevimonumentet och dess historia.

Rhezelius, som år 1634 aftecknade Karlevistenen, säger, att denne var rest nära sjön i en äng, tillhörande Karlevi by. Tillika lemnar han den vigtiga upplysningen, att stenen stod »mellan två ringmurs grifter». Med uttrycket »ringmurs grifter» förstås grafhögar, försedda med fotkedja af kullerstenar. Rhezelius har i liten skala afbildat dessa grafhögar vid sidan om teckningen af runstenen. Vi reproducera här teckningen i originalets storlek. Jag håller det för otvifvelaktigt, att Karlevistenen på Rhezelii tid ännu befann sig orubbad i sin ursprungliga ställning.