Read Runeberg

Ölands runinskrifter. Första bandet.

Originalsida 168
Originalsida 168
Originalsida 168
Originalsida 169
168–169

Sida 168

Efterskrift

EFTERSKRIFT.

129

I) O betecknar ö ljud. II) u betecknar o.

18. Säby.

28. Gård by.

36. Bjärby.

38. Lerkaka.

40. ßägby.

41. »

46. Tingsflisa.

III) O betecknar o.

12. Smedby.

19. Hulterstad. 21. »

24. Stenåsa.

25. Dröstorp. 27. Sandby.

34. Runsten.

35. i> 37. Lerkaka. 43. Gärdslösa. 49. Köping. 53. Alböke. 56. Källa.

IV) Ex. saknas. 20. Hulterstad. 22. >

26. Sandby.

29. Gårdby.

31. Runsten.

39. Bngby.

42. Gärdslösa.

44. Bo.

45. Långbro.

47. Köping.

48. »

51. »

52. » 55. Högby. 57. Källa.

Då 1) och åtminstone de flesta inskrifter af II) brukat 0 i betydelsen q, är det [-sålunda sannolikt, att de äro äldre än inskrifterna under III), eftersom bruket af 0 i betydelsen o utgör en yngre skrifsed.

Den beteckning, som motsvarar den gamla diftongen æi, tjänar ock som åldersbestämning.

Jämföres bruket af i som motsvarighet till diftongen æi med denna gruppering efter bruket af 0. så befinnes, att de flesta inskrifter med denna beteckning äfven hafva U för o, nämligen 7, 9, 16, 18, eller sakna exempel såsom 42 och 48; blott 49 och den unga 8 hafva 0 för o.

Öfriga runstenar, som bruka 0 i betydelsen q eller för o brukat U (grupperna I, II), använda ai som motsvarighet till diftongen æi, nämligen 15, 17, 23, 28, 36, 40, 41, 46.

I de inskrifter, som bruka 0 i betydelsen q eller II för att uttrycka o, motsvaras diftongen æi alltså oftast af ai men ock ofta af i.

I de inskrifter åter, i hvilka 0 brukas i betydelsen o, motsvaras den gamla diftongen æi af ai eller ei, nämligen af ai i 2, 3 (jämte ei), 4, 19, 24, 25, 37, som dessutom ock förekommer i 39, 42 och 47, i hvilka inskrifter intet fall finnes af beteckning för o, och af ei i 3, 21, 27, som dessutom ock förekommer i 5, 10, 13, 14, 26 och 31, hvilka icke hafva exempel på beteckningen af o. Öfriga inskrifter med 0 i betydelsen o sakna fall af motsvarighet till diftongen æi.

Det egendomliga förhållandet äger alltså rum, såsom redan Söderberg påpekat, s. 12 not. 4, att den gamla diftongen æi regelbundet motsvaras af digrafisk beteckning i den grupp af öländska runinskrifter, som bruket af 0 i betydelsen o visar vara yngre, däremot motsvaras af i i ett jämförelsevis stort antal fall i den äldre grupp af inskrifter, där U brukas för o. Då i, e är diftongens motsvarighet i mycket unga inskrifter, skulle inan vänta, att denna beteckning vore vanligare i den yngre gruppen.

Ölands runinskrifter. 17

Källa: Project Runeberg ·