Sida 52
5. Borgby, Mörbylånga socken (Pl. VI. Fig. 5)
46
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
Platsen, der denna runsten stått, kan icke fullt noggrannt bestämmas med tillhjelp af tillgängliga uppgifter. Rhezelius säger om den i konceptet af sina »Monumenta», att den stod »på vestra landborgen1 öster om Borgby vid vägen och vände inskriftsidan mot vester». I utskriften liksom hos Peringsköld säges stenen stå på »landborgen vid Borgby borg.» Borgen ligger vid kanten af den här ganska höga landborgen, och nedanför denna något längre i norr ligger Borgby by. Landsvägen går fram ett litet stycke öster 0111 borgen. Runstenen har således stått någonstädes öster om borgen. Men om den stått öster eller vester om vägen är icke klart i Rhezelii uppgift.2
Rhezelii teckning visar, att stenen redan 1634 var stympad; öfre delen saknades. För den ännu qvarstående delen uppgifver Rhezelius följande mått: höjd IOV2 qvarter (— 1,63 m.), största bredd 63/4 qvarter (— 1 m.). Det har alltså varit en ansenlig bauta-sten, som, då den var oskadad, egt full manshöjd. Stenarten var enligt Rhezelius röd mosten (— Ölands kalksten).
Träsnittet hos Peringsköld visar oss stenen i samma skick som Rhezelii teckning. Enda skilnaden är, att enligt det förra stenen har en lång spricka och synes färdig att falla sönder. Hur länge den ännu stod upprätt efter det teckningen, som legat till grund för träsnittet, togs, är icke kändt. På Ahlqvists tid var stenen försvunnen.
Skriften på Borgbystenen säger Rhezelius vara klar, och han läser sålunda:
+rTi - +hk x y\TI-----HTH+ x rti^ - * mm * HI+.
5 10 15 20 25 30
alti x auk * keti----stein * eftiR * kata * faþur * sin.
Träsnittet hos Peringsköld öfverensstämmer i hufvudsak härmed, och endast smärre skiljaktigheter finnas, hvilka vi vilja påpeka.
Såsom skiljetecken har den af oss reproducerade teckningen öfverallt ett litet kors, träsnittet deremot en punkt. Hvilket som varit det rigtiga är svårt att afgöra. Rhezelius är i fråga 0111 skiljetecknen oense med sig sjelf, ty på konceptets teckning, som är utförd i mycket liten skala, har han ett litet kors i slingan vid venstra kanten, men en punkt öfverallt i slingan till höger.
9:e runan är hos Rhezelius men enligt träsnittet — Den följande runan (10) är på Rhezelii teckning i utskriften ett T, som förlorat sin öfversta del, men af hvars kännestreck ännu spetsarna finnas qvar; på träsnittet fins här endast en ofullständig staf utan spår af känncstreck, och detta torde vara det rätta, ty Rhezelii koncept öfverensstämmer härmed. Rhezelius liar här, såsom på några andra ställen, vid kopieringen velat förbättra sin ursprungliga teckning.
1 Så kallar man den vestra höga kanten af kalkberget, hvilket på midten af Öland går ända upp i dagen, östra landborgen är deremot en grusås (gammal strandvall), som löper parallelt med kusten på ett litet afstånd från densamma.
2 Då inskriften var vänd mot vester, förefaller det sannolikast, att stenen stått öster om vägen, så att inskriften varit synlig för de vägfarande. Vägen liar utan tvifvel gått fram i forntiden der den ännu går, och de flesta runstenar på Öland, som ännu stå på sina ursprungliga platser vid allmänna vägen, vända inskriftsidan mot de vägfarande. Detta är fallet med Säbystenen i Segerstads socken och de begge Bägbystenarna i Gärdslösa socken. Men man har också exempel på motsatsen, nämligen att en runsten är stäld med den inskriftlösa sidan mot vägen, nämligen vid Bjerby bro i Runstens socken. Det är derför också möjligt, att Borgbystenen
stått vester om vägen och vändt inskriftsidan mot borgen.-
Källa: Project Runeberg ·