Sida 277
Nittonde kapitlet
då bordet trots hennes ifriga försök ej återfick sin glans, sade hon med mild röst som vanligt.
— Det är besynnerligt att alltid dedär studierna ska göra flickor litet nervösa och kantiga i sina rörelser.
— Ah tack du — jag är visst inte nervös — det är allt för kvinligt för mig förresten, en sådan där strunt lappri sak borde ej taga bort humöret, tycker jag — hvad i»helsingeland» betyder det om bordet är blankt eller matt på sin
yta — lör mig är det till att lägga mina böcker på, »that is all».
— Det måtte i alla fall bli ett bra härligt hem du en gång kommer att bereda din man, tycker jag, svarade Anna, som allt mera hängaf sig åt sitt dåliga lynne — så mycket svårare, som det aldrig tog utbrott, utan blott framträngde i små hvassa pikar och förresten visade sig i små röda fläckar, som stego upp vid tinningarne och ned på kinderna.
Eva, allt för mycket upptagen af sina egna tankar, gaf ej akt på Annas missnöjda min, utan borstade sitt korta hår så ursinnigt som om det gällde lifvet — torkade sedan med kantiga fasoner och armbågarne i vädret sin penze-nez, hvilken hon sedan nöp fast på sin ganska röda näsa men först snöt hon sig länge och grundligt.
— Se så där ja, sade hon slutligen och slog häftigt ihop sina händer — nu tror jag man är klar för sexan. — Aj för t—n jag glömde att jag befann mig i privat bostad —
jag är verkligen så van vid att umgås med mina kamrater, att jag — ber tusen gånger om tillgift — min nådiga !
Eva såg sig omkring liksom sökande en ledig stol — kappor, blomkrus, böcker och portörer upptog nästan hvarje plats.
— Hurudan är er flora här? vidare. frågade hon
— Det vet jag verkligen inte — jag har ej reflekterat vidare däröfver. — Nu skall du väl hvila dig efter dina
trägna studier i alla fall, så du hinner väl inte taga reda
på floran så grundligt?
— Som är hufvudmålet med min hitresa? missade sig Eva. — Det vill säga rättade hon sig — jag måste ju äfven hit och taga reda på dig mitt vackra barn. — Se så en kyss nu — hit med munstycket.
Källa: Alvin · ·
