Sida 43
Tredje kapitlet
— 43 — moderns besök, i skarpa ordalag framhöll, att det ej endast var den materiela delen i en kvinnas lif, som var hufvudsaken, utan äfven dess andliga utveckling.
Då bröt stormen lös, den storm som sedan aldrig kunde stillas. Måg och svärmoder sade hvarandra ord, som med ens blottade deras förut sorgfälligt dolda känslor för hvarandra, och slutet blef en höflig begäran från Leo, att svärmodern ej vidare måtte komma för hans ögon.
Han uppnådde under dessa betraktelser obemärkt sitt rum, men fick snart bud om att bordet var serveradt.
Sedan Leo gjort en grundlig toilette, och med ovanlig omsorg knutit sin halsduksrosett och parfymerat sig, något som han visste, att Anna satte så stort värde på, gick han under en omedveten bön och de vackraste föresatser att allt åter skulle bli helt mellan honom och Anna, mot dörren.
När han närmade sig matsalen, hörde han till sin stora lättnad främmande röster därinnifrån. Det 'var just det första sammanträffandet med Anna som pinade honom mest.
Med ett undergifvet, martyr ligt leende såg Anna upp och det lyste på samma gång fram något af öfverlägsenhet i hennes enda, synliga öga. Det andra var igensvullnadt af slaget, hon fått af ridpiskan.
—
Jag har velat bereda digen litenöfverraskning käre Leo, sade Anna, och lade sin hand smekande på hans arm, därföre skref jag till tant och Viola, och bad dem tillbringa dagen med oss!
Leo bugade sig stelt.
Baronessan af Holstein var den han sist af alla denna stund velat träffa.
Viola mötte för en stund hans blick, som trotsigt och kallt skådade in i hennes ljusblå, fadda ögon.
Det lurade något ondskefullt i baronessans små hop-
Källa: Alvin · ·
