Sida 45
Tredje kapitlet
— 45 —
Atira sig att inskjuta, men hennes öfverdrifvet konstlade leende och menande blick motsade henne.
— Aba — jaså — tandverk? sade baronessan med en hastig blick på Leo och en betydelsefull nickning.
Leo satt och teg, under det att hans själ halstrades.
— Kom och sätt dig, Leo lille, sade Anna, då måltiden släpat sig fram till slutet och man slog sig ned i rökrummet.
Leo såg oroligt på sitt ur.
Febern började gripa honom, febern att återse Mirtza.
Han satte sig motvilligt och suckade lätt.
— Du blir väl hemma i afton, Leo lille, då vi ha så rart främmande?
— Jag förmodar du vet, att jag skulle bli det om jag kunde.
— Huru kan man vilja lemna en så söt och ung hustru så mycket ensam, som du gör, min kära Leo. Det är verkligen oförsvarligt. Att se det kära barnet gå här ensam och med en engels tålamod sköta om barnet och de husliga detaljerna!
— Och vara färdig att taga lifvet af både sig och sin omgifning, om en handduk råkat komma bort i tvätten, eller ett glas går sönder!
Har Anna bedt faster föra hennes talan?
— Fy Leo, det var elakt sagdt!
— Nej faster lilla! banna honom ej. Jag är viss på, att Leo sofvit illa i natt, sade Anna oroligt och mildrande.
- — Och hvarför det då? Har han kanske ondt samvete då?
— Snälla mamma, bad Viola
— År det som domare faster uppträder i mitt hus, så får jag bedja faster vara god och påminna sig, att här är ingen tingssal — och vi inga missdådare. Jag svarar för mig sjelf, och du Viola behöfver ej heller uppträda som
Källa: Alvin · ·
