Sida 61
Fjerde kapitlet. Tina på Söder
— 6i —
— Detta tyckes ju allt ega sin rigtighet, sade han med missnöjd stämma.
— Men hvem bevisar att han cvr Bengt Linström? Plånboken kan vara stulen.
Vid dessa ord ryckte Bengt åter till och gaf polismannen en ljungande blick.
— Visserligen, men härvidlag .. .
— Herr Domare, jag har här igenkänningstecknen på dender banktjenstemannen som rymde. Ett pris af tvåhundra kronor är anslaget för den, som kan återföra honom. Signalimentet passar till alla delar in på denne man, och jag handlar i rättvisans, så väl som i mitt eget intresse, svarade detektiven hetsigt.
Domaren gjorde en rörelse med handen, s°m bjöd tystnad, och fortfor vänd till fången.
— Är det ingen känd personlighet till hvilken ni kan hänvisa för att indentifiera, eller intyga att ni är den ni säger er vara?
Bengt funderade en stund, derefter sade han.
— Om herrarne känna patron Leo Bardach? Hos honom har jag arbetat länga tider, och både han och hans fru ha behandlat mig mera som vän än arbetare.
Bengt blef utförd, och tilläts att gå fritt omkring inne i den yttre lokalen, men måste dock stanna i säkerhet tills man pr telefon kunde träffa patron Bardach, som ej var hemma när man ringde på hos honom.
Först fram emot eftermiddagen tillsade man honom med någon tvekan att han var fri, och att ett misstag blifvit begånget.
— För denna gång får det gå, men se till att i ären bättre underrättade en annan gång då ni lägger beslag på en menniskas frihet sade Bengt allvarligt.
— Fordrar ni någon ersättning för eder förlorade tid, så har jag fått i uppdrag att lem . . .
Källa: Alvin · ·
