Sida 83
Sjunde kapitlet. Mirtzas fest
- 83 -
— Ett stöd, en vän att förtro sig till, fortfor hon med sänkta ögonlock och väl spelad förvirring.
— Mirtza, sätt er här, jag kan ej tala då ni är så långt borta ifrån mig!
Hon reste sig dröjande och sjönk ned så nära bredvid honom, att han kunde slå sin arm om hennes lif om han ville.
Ni vet det väl, utan att jag säger det, att jag älskar er! gif mig ett bevis på att ni besvarar denna glödande berusning, hulda varelse! sade han och slog armen om hennes lif i det han närmade sina läppar intill hennes hvita, bara axel.
— Och hvad ger ni mig istället ? sade hon och drog sig undan, men böjde sig framåt och betraktade honom med en berusande blick.
— Hvad fordrar ni — penningar och gods har jag — vill ni smycka denna bländande hals med äkta juveler, nå ja — säg blott ett ord — och jag lyder! Vill ni?
— Jag vill ej något af allt detta! det är er kärlek, ert namn jag eftersträfvar, älskade.
Hon lät i detta ögonblick sitthufvud sjunka intill hans axel, i stum afbidan på hvad han skulle svara; om han kunde motstå hennes tjusningsförmåga.
— Nå svara mig älskade Kurt — säg mig, om ni vill bli allt för mig.
Han harsklade sig och såg obehagligt öfverraskad ub
— Min kärlek kan jag gifva er, men mitt namn — kära Mirtza — ert namn klingar ju lika ståtligt. Det är alla de där omändringarne som medfölja, hvilka jag ej förmår sätta mig in uti — jag är för gammal — för inrotad ungkarl att gifta mig — dessutom har jag redan skrifvit mitt testamente till förmån för min kusins son, ifall han någonsin skulle uppenbara sig. — Mirtza hade omärkligt dragit sig tillbaka. — Men 15,000 kronor disponerar jag årligen öfver — och deraf kan jag gifva er så mycket ni behagar min nådiga.
Mirtza blef tyst stående framför honom — hon gjorde en grundlig kalkyl i detta ögonblick. —>
— Ni förstår väl, min bäste Baron, att det är som dotter jag älskar er. — Det der om ert namn var mera tanken pä att ni skulle låta mig bli er dotter än er hustru
Källa: Alvin · ·
